RAID står för Redundant Array of Independent (eller Inexpensive) Disks. Det är en lagringsteknik som kombinerar två eller flera fysiska enheter till en enda logisk enhet för att förbättra prestanda, tillförlitlighet eller ibland båda.
RAID utvecklades i slutet av 1980-talet av Patterson, Gibson och Katz vid UC Berkeley och blev ett sätt att överträffa dyra stordrivna hårddiskar genom att använda en rad billigare diskar med extra redundans för ökad tillförlitlighet.
RAID kan:
Valet av RAID-nivå beror på balansen mellan hastighet, feltolerans och lagringseffektivitet.
| RAID-nivå | Viktiga funktioner | Fördelar | Nackdelar |
|---|---|---|---|
| RAID 0 (striping) | Delar upp data jämnt över ≥2 enheter | Maximal hastighet, full kapacitet | Ingen redundans – fel = total dataförlust |
| RAID 1 (spegling) | Duplicerar data på ≥2 enheter | Utmärkt redundans, enkel återställning | Använder endast hälften av den totala kapaciteten |
| RAID 5 (striping + enkel paritet) | Kräver ≥3 enheter, inkluderar paritet för återställning | Bra balans: prestanda, skydd, kapacitet | Kan hantera ett hårddiskfel |
| RAID 6 (striping + dubbel paritet) | Kräver ≥4 enheter, klarar två fel | Starkare feltolerans | Högre overhead, något långsammare skrivhastighet |
| RAID 10 (RAID 1+0) | Speglar ränder (minst 4 enheter) | Bästa kombinationen: hastighet + redundans | Använder 50 % av total kapacitet |
Utöver dessa finns det hybrid- eller kapslade RAID-nivåer (t.ex. RAID 50, RAID 60), men tabellen ovan täcker de vanligaste.
Kom ihåg: RAID hjälper till att skydda mot hårddiskfel, men inte mot andra problem som oavsiktlig radering, skadlig programvara eller katastrofer. Det är en del av en bredare säkerhetsstrategi.